Många gårdar har i år valt att pressa och sälja sin halm för att bättra på intäktssidan efter en låg spannmålsskörd. Men vad betyder halmen för näringsbortförseln på åkrarna?

Så här skriver Soyl i sitt nyhetsbrev:

Under växtperioden tar grödan upp stora mängder kalium. Vete kan t.ex. ta upp ca 300kg K/ha vid max upptag i stråskjutningen, som diagrammet visar.

Mer högavkastande grödor kan i vissa fall ta upp närmare 400kg K/ha, till exempel majs.

En ”normal” säsong återförs stora mängder kalium till marken allt
eftersom grödan mognar.

 

På grund av årets torka har brådmognad och den låga nederbördsmängden gjort att
kaliumbortförseln med halm är större än normalt.

Gårdar med djurproduktion som tar bort halmen använder den ofta som strö, stallgödseln sprids ofta på de fält man tagit halm på, vilket resulterar i en viss återföring av näringsämnen. Däremot har fler växtodlingsgårdar än vanligt har sålt halmen i år, detta resulterar i många fall i en utebliven återföring av den växtnäring som tagits bort från fälten. Underskottet måste
räknas ut och därefter återföras för en långsiktig balanserad gödsling, på varje hektar.

 

Varför är det viktigt att göra en plan för att hantera PK-balansen?

 

En gödslingsstrategi i obalans där den näring som förs bort från åkern inte återförs kan påverka grödan på följande sätt:

Fosfor är viktigt för rottillväxten och energicirkulationen i växten. Om fosforklassen är låg kan inte marken leverera tillräckligt med växttillgängligt fosfor när grödan behöver det. Detta kan
påverka grödan i de tidiga stadierna, så väl på hösten som våren.

Kalium upprätthåller vätskebalansen och håller grödan grön längre. Kalium är även viktigt för att bibehålla stråstyrka och vinterhärdighet. Som tidigare förklarat går det framför allt åt stora mängder kalium i stråskjutningen. Därför är det mycket viktigt att kaliumbalansen ses över vid stor kaliumbortförsel.

 

 

Uträkning av halmbortförsel

Standardrekommendationen visar tydligt ökad näringsbortförsel om halmen tas bort. Tabellen nedan (1) visar hur fosfor- och kaliumbortförsel beräknas per ton skördad kärna eller frö.

Tabell 1

Sifforna i tabell 1 är baserade på den normala 50/50 fördelningen av halm och kärnskörd som
används när man är osäker på den faktiska mängden halm som är bortförd. Till exempel antas det att vid en skörd av 8 ton/ha
spannmål är halmskörden
hälften , alltså 4 ton/ha.

Om man vet exakt hur många ton halm/ha som skördats, kan skördenivån multipliceras med kg fosfor och kalium per ton enligt tabellen (2) nedan, för att få en mer rättvisande siffra på effekten av halmbortförseln.

Tabell 2

SOYL kan hjälpa dig med att utvärdera hur mycket av
näringen som är tillgängligt för grödan. Detta för att skapa bästa möjliga förutsättningar för din gröda,
på varje hektar.

 

Detta gör vi genom att:

1. Gå igenom din gödslingsplan och se vilka
   åtgärder som behöver göras till nästa år eftersom du valt att ta halm på ett fält du inte planerat att göra det på tidigare.
2. Om tanken var att hacka halmen på ett fält som du tog halm på, räknas gödselgivan om för att kompensera för bortförseln.
3. SOYL gör nya rekommendationer och styrfiler
   baserat på det aktuella läget på dina fält
4. Information om exakt hur mycket halm som
   skördats på fälten hjälper till att få en noggrann
   beräkning för hur du ska gödsla kommande år.

 

 

 

 

 

Räkneexempel PK-bortförsel

 

Utan halmbortförsel

Kärnskörd X 3,35 kg P/ha + 4,65 kg K/ha = PK bortförsel kärnskörd

Med halmbortförsel

Kärnskörd X 3,61 kg P/ha + 8,66 kg K/ha = PK bortförsel Halm + kärna

Exempel 7 ton vete/ha med och utan halmbortförsel

7 t/ha X 3,35 kg P + 7 t/ha X 4,65 kg K = PK 23,45 – 32,55 kg/ha

7 t/ha X 3,61 kg P + 7 t/ha X 8,66 kg K = PK 25,27 – 60,62 kg/ha