Med tanke på att vi lever allt längre är det naturligt att även arbeta längre. Det finns två anledningar till det, för att det ska fungera samhällsekonomiskt samt för individens välbefinnande.
När pensionsåldern 67 år infördes levde vi i Sverige cirka ytterligare 10 år, då var det en lagom pensionsålder. Nu blir allt fler över 100 år och då stämmer inte kalkylen längre.
Tyvärr finns det en del som till och med slutar arbeta tidigare, från 61-65 är inte ovanligt och det finns även exempel på ännu tidigare pension. Såväl företag som anställda rättfärdigar detta med argumentet att man då släpper fram en yngre som kan få jobb.
Detta är naturligtvis fel. Ju fler som arbetar i ett samhälle, oavsett ålder, ju fler arbetstillfällen blir det. Ska man se till så alla unga får arbete gäller det att alla äldre också jobbar.
Nu kom en intressant studie inom området, som visar att det finns en grupp människor som tidigt i ålder bestämmer sig för att inte direkt gå i pension utan bara jobba på så länge man orkar, samt lägger upp en strategi för det.
Tidig avstämning avgörande för jobb på äldre dagar

Vill du jobba vidare till 70, eller kanske 75? Då är det bra att tänka till redan före 50. Ny forskning manar nu till tidig planering, och punkterar samtidigt fördomar mot gruppen yrkesverksamma seniorer.

– Vi trodde att de som jobbade sent i livet hade en ordnad situation som de bara klivit in i, att de exempelvis fortsatt att sköta bokföringen för familjens handelsträdgård eller hållit sig kvar inom universitetsvärlden utifrån sin tidigare tjänst, men så var det inte. Ett av våra centrala fynd var istället att de tidigt börjat förändra sina karriärer. Helt fritt, bortom samtidens normer och ofta utan förebilder, säger Kerstin Wentz, disputerad forskare och legitimerad psykolog på Arbets- och Miljömedicin, vid Sahlgrenska akademin och Universitetssjukhuset.

Studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Business and Economics bygger på kvalitativa intervjuer i fokusgrupper om fem till åtta personer, alla i åldern 69-75 år och yrkesverksamma på minst halvtid. Totalt deltog 43 personer på fyra orter i Västra Götaland.

Gemensamt för deltagarna var att de redan i medelåldern gjorde egna avstämningar kring sin arbetssituation. Vissa på eget bevåg, andra till följd av att de jobbade i utsatta branscher. Många hade bytt till en roll som egenföretagare och konsult, men även de som förblev anställda inledde det forskarna kallar career crafting, eller modellering av karriären. Arbetet var ett sätt att komma till sin rätt som människa och valen man gjorde präglades av glädje och arbetstillfredsställelse.

Lärande och flexibilitet

– De tog sig själva på allvar och funderade på vad de önskade sig av livet. De agerade proaktivt och behöll förmågan att utvecklas och lära sig nya saker. Någon hade tagit motorsågskörkort vid 70 års ålder, akademikerna i studien fortsatte att gå kurser också upp i åren. De arbetade med precis det de ville och sa nej till annat, modellerade hela tiden och var flexibla utan att bli ryckiga, säger Kerstin Wentz.

Äldre i svenskt arbetsliv utgör en minoritet som förväntas växa. Trots det saknas kvalitativa studier på området, konstaterar Kerstin Wentz. Syftet med den aktuella forskningen har varit att undersöka levande erfarenheter av pågående och framgångsrikt deltagande i arbetslivet, och belysa socioekonomiska och psykologiska processer.

Deltagarna i studien möttes ofta av en oförstående omgivning. Samtidigt som familjerna var med på noterna kunde jämnåriga vänner fråga om de aldrig skulle sluta jobba. Deltagarna tyckte dock att kombinationen deltidsjobb och aktiv fritid smällde högre än exempelvis en utlandsflytt. I en tillvaro utan jobb låg tristessen på lur, menade de.

Omställning vid 45

– Våra intervjupersoner var utomordentligt kreativa och de tillhör ju en grupp som valde att jobba vidare innan det blev politiskt korrekt. Men samhället behöver strukturer för att kunna ge fler en möjlighet till tidig omställning. Vi borde ha yrkesrådgivning och individuell utvärdering för 45-åringar på samma sätt som vi har det för tonåringar. Det tror vi är en förutsättning för att folk ska kunna jobba längre, säger Kerstin Wentz.

En annan förändring hon vill se är att rätten till studielån inte ska vara begränsad från 47 års ålder. Lägg på tio år eller mer, är hennes förslag, i syfte att ge folk ökad frihet och kontroll.

– Egenkontrol tillsammans med glädje i arbetssituationen är återhämtande. Att själv kunna styra är i sig resursgenererande, och det samtidigt som man jobbar, konstaterar hon.

Länk till artikeln: http://www.academicstar.us/issueshow.asp?daid=1807